Det var den första egna bil jag skulle köpa på bra många år och beslutet om vilken bil jag skulle välja var mitt och bara mitt.
Jag är nu inte så värst intresserad av bilar. Som statussymboler och identitetsmarkörer är de… rätt ointressanta.
Som en detalj kan jag berätta om bilen jag fick en gång, låt oss kalla det inom äktenskapet. Den var en ”present”* för att fira mitt nya jobb, som krävde att familjen hade två bilar, och sammanföll med min födelsedag.
Liten och svart och blank stod den där i garaget och väntade. Jag hade inte valt den själv. Och som så ofta är fallet hade givaren valt något han själv gärna velat ha.
Något år senare behövde jag ringa verkstaden angående den lilla svarta och fick frågan vad det var för årsmodell och modell? Jag visste vilken år jag fått den och gick till fönstret och försökte utröna modelltypen.
– Det står A.. M .. G på den, säger det dig nåt?
Det blev tyst i andra änden. (Jag misstänker att han kvävde ett skratt.)
– Den går som ett skott i natten, då…?
– Nja, inte när jag kör…
Nåväl, nu var min och AMG:ns saga all. Den var liten och söt, men fruktansvärt opraktisk för en mamma med barn och hund. Jag menar vem tröttnar inte på en flåsande hund i benutrymmet vid passargerarsätet – som dessutom kommer åt knapparna för radion hela tiden.
Bort med den. Den gick till en ung kille i Norrköping via en annons på Blocket – och jag misstänker att den går mer som ”ett skott i natten” men honom än den någonsin gjorde med mig bakom ratten.
Dags för ny bil och vad välja? En med plats för hunden där bak, som är bekväm och säker. Och miljövänlig. Nu ör ingen bilkörning miljövänlig på riktigt – men bäst i klassen på miljö var ändå ett viktigt kriterie i mitt bilval
Diesel var bäst, så det blev en sån. Miljöklassad. Jag fick till och med avdrag på fordonsskatten och slapp betala biltull in till stan. Kändes rätt i miljömuppens hjärta.
 
MEN så fel jag hade. Min miljöbil var en miljöbov. Allt enligt miljöpartiet – nu.
Jag hade hunnit byta min första dieselbil mot en nyare, innan de nya direktiven kom. Den nyare klarar – om jag fattar reglerna rätt –  till och med MP´s krav på dieselbilar. Annars är jag ännu mera blåst. Helblåst, faktiskt.
Och vem vet? Regelverken kan ha ändrats till i nästa vecka eller månad?
Sannolikt har jag förlorat en bra slant på bilens andrahandsvärde – det märker jag först om ett par år när jag måste fundera på att byta in, sälja eller behålla.
MP har förlorat sina miljömuppande dieselbilägares stöd redan nu. Det lär partiet märka i september.
 
(*köpt för familjens pengar, men ändå)