Letting it all go

”Tuffing.”
”Modigt.”
”Grattis till det nya jobbet.”
Jag har just lagt upp en ändring på jobbstatus på LinkedIn och kommentarerna låter inte vänta på sig. Jag vet inte om det är tufft eller bara dumdristigt, men det är dags.
Dags att satsa på det jag brinner för, dags att vara sann mot mig själv och dags att våga.
Jag hittar av en slump den här statyn som jag aldrig har sett i verkligheten, men som är så vacker, så symbolisk:
PaigeBradley.Expansion..jpg
Kvinnan bakom statyn, Paige Bradley, säger i en intervju:
”I destroyed what I made. I was letting it all go. It was scary. It shattered into so many pieces. My first feeling was, ‘What have I done!?!’ Then, I trusted it would all come together like I envisioned.”
Hon pratar – förstås – om en vaxskulpturen som var föregångare till det här sagolika verket.
(Du kan läsa hela intervjun här.)
Och jag kommer inte att börja skulptera – så det är symboliken jag ser.
Jag har älskat jobbet som chefredaktör på Hälsa. Det var drömjobbet. Äntligen chansen att kombinerat mitt privata intresse för hälsa med mitt yrke som journalist.
Jag vet att vi har gjort en bra tidning. Inte JAG, utan VI. Men nu förändras förutsättningarna och då är det dags att kasta mitt Hälsa-bygge i golvet, låta det krasa sönder – och sedan plocka upp bitarna och se hur det nya bygget tar form…
Det gör det.
Jag redigerar en underbart spännande bok, som jag hoppas att du snart ska få läsa och läsa om. Den har potential att röra om…
Jag har förmånen att jobba med en av de mest framåtblickande och innovativa som svensk vård har sett, kanske någonsin? Mer om det senare…
Jag skriver, förstås. Både här och snart också där (igen).
Men det finns alltid plats för fler spännande, utmanande, roliga och kreativa uppdrag.
Jag vill använda allt det jag kan om kommunikation och journalistik till det jag brinner för: Holistisk hälsa, integrativ medicin, valfri och jämlik vård, mat som är äkta och från grunden, hållbar utveckling, personlig utveckling och gott ledarskap…
Det är min egen matta nu. Det är jag som väver den. Och ingen annan har kraft att rycka undan den.
 

Lämna ett svar

Stäng meny