Förändring är det enda som är konstant, sägs det.

Vi väljer hur vi vill förhålla oss till det – med rädsla och oro eller med nyfikenhet.

Jag möttes av röda mattan. Det kändes så när jag kom till det rena skrivbordet och möttes av dator och telefon med inlogg och koder. Allt klart — bara att sätta igång och jobba.

Och så äpplena. Ett så naturtroget att jag först trodde det var ätbart. Det andra ett litet rött plastäpple på guldkedja. Vandringstroféer för Hälsas chefredaktör. Jag vet inte vem som infört dem eller när, men de har haft sin plats på mitt skrivbord under de fem år som jag haft äran och glädjen att vara chefredaktör för Sveriges främsta hälsotidning och följt med från centrala Stockholm till Solna när hela förlaget såldes och flyttade.

Det är fantastiskt att få chefa över en tidning med så stolta anor som Hälsa. Jag brukar berätta om grundaren, Are Waerland, som (tror jag!) var först i Sverige med att använda sitt namn i en tidningstitel: Waerlands månadsmagasin.

Hans bok, ”I sjukdomarnas häxkittel”, fick jag som ny chefredaktör av ingen mindre än hans ättling Per Johan Fager.

Men det var då och nu är nu. En klok kvinna sa en gång att allt har ett slut — både det som är bra, som man egentligen inte vill ändra på, och det som är dåligt har alltid ett slut.

Det kan vara en tröst eller kännas som ett hot, men sant är det likafullt.

Jag tänker på en jobbresa en gång, när jag och en kollega snabbt skulle lära känna varandra för att kunna framstå som ett sammansvetsat team inför ett möte.

Jag drog min historia kort: Uppvuxen i Olofström i Blekinge, första jobbet i Hässleholm, nästa i Högsby i Småland, sedan Stockholm och Aftonbladet — och så en flera år lång utflykt till England och Hongkong. Hem till Blekinge, så Skåne och till sist tillbaka i Stockholm.

Han tittade förundrat. Sa: ”Men — vem är det som har jagat dig?”

Det är nog jag själv, sa jag.

Och nu går jag vidare. En erfarenhet rikare. Det jag kommer att minnas mest av allt är naturligtvis människorna.

De jag jobbat med — och er som läser. Jag har älskat att prata med er, läsa era mejl och träffa er!

Jag säger inte hejdå — för trots (på grund av?) alla flyttar så avskyr jag avsked. Jag säger vi ses istället! Är det något livet lärt mig så är det att det ofta går i cirklar. Och flyttarna har lärt mig att bygga nätverk och hålla kontakt.

Jag hittade ett citat som jag kan skriva under på:

”När förändringens vindar blåser bygger en del vindskydd — andra väderkvarnar.”

Jag väljer väderkvarnarna.

 
Detta är min sista ledare ur Hälsa nr 2, 2018.