Från förblindad förälskelse till passionerad kärlek, via barndomsdrömmar om magi, trolldom och sagor – och vidare till den svekfulla mannen i det trista, numera kalla äktenskapet.
Han visste inte om det, men jag har faktiskt levt med Alan Rickman de senaste 20+ åren.
Det började här:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=AZ52td1GMT0&w=420&h=315]
Kärleken mellan Alan Rickman och Juliette Stevenson är så truly, madly, really, deeply, passionately, remarkably, deliciously, juicily (?) vacker – och sorgen som följer så fullkomligt bottendjup. Faktum är att jag fick gå hem och gråta klart när eftertexterna rullat. Och vi var många i The Electric Cinema i Notting Hill den kvällen som inte bara grät så tårarna flödade utan så att vi hulkade ovackert med våra dater.
Har du inte sett den så gör det. Jag har sagt sedan dess, och det är länge sedan, tidigt 1990-tal att det är den bästa film jag sett.
Inte visste jag då att Alan Rickman skulle följa med in i familjelivet. Mitt familjeliv alltså. Vi levde och andades Harry Potter redan innan den första filmen kom. Och när den gjorde det blev Snape som en fruktad avlägsen släkting. Aldrig hos oss, alltid med oss.
Djupet hos den elake professorn där sorgen och den försmådda kärleken länge bara kunde anas som en skugga över ansiktet, en slöja över den fantastiska skådespelarrösten.
Ingen kunde leverera lines som Alan Rickman:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=FBsy-eAS0x8?feature=player_detailpage&w=640&h=360]
Efter barn och magi och familjeliv – desillusionerat äktenskap. Emma Thompsons roll som den medelålders mamman i Love Actually, hon som ger och ger och ger och aldrig får, det var vad som fick mig bryta ihop varje gång.
Tröttheten, uppgivenheten, hoppet trots allt – och så insikten och sorgen. Alan Rickman är gubbslemmet som flörtar med sekreteraren och köper henne det smycke han rätteligen borde ge sin fru. Så egentligen gillar jag inte honom, inte karaktären.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=DM4UZhQN0VY&w=560&h=315]
Men skådespelaren, skådespeleriet och rösten, den alldeles oefterhärmliga och oemotståndliga…
Och då har vi inte ens nämnt humorn:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=xgxwLQsM0iM&w=560&h=315]
Filmvärlden blir lite tråkigare utan dig.