Jag var vegetarian redan på gymnasiet. Eller kanske snarare pescetarian. Åtminstone sa jag det. Det handlade mest om att slippa svåridentifierade köttgrytor, slaskiga köttfärssåser och korv på längden och tvären och bredden. Däremot ville jag ha de panerade fiskfiléerna med remouladesås. Och när korv stroganoffdoften spred sig i matsalen var jag nöjd med att få hämta extra grönsaker och knäckebröd.
Det var inte ett etiskt val, inte ett moraliskt eller ett hälsoval heller. Det handlade helt om känsla och smak.
Etiken och moralen lämnade jag hemma – det var ju ärligt talat en ren lögn att jag var vegetarian, fast preskriberat nu, så här många år senare. Och hemma åt vi som folk gjorde mest.
Därhemma, där jag visste var grytorna innehöll och vi (läs mamma och pappa) lagade maten från grunden hade jag inga problem att äta både fläsk, nöt, lamm, kyckling och vilt.
Morfar jagade, så söndagsmiddagarna hemma hos mormor och morfar bestod som jag minns det alltid av älgstek med mustig sås, gelé på vinbär eller rönnbär, potatis och kanske lite kokta grönsaker vid sidan av. Grönsakerna spelade definitivt en biroll.
En massa år senare spelar grönsakerna huvudrollen i all min matlagning. Jag säger inte att jag är vegetarian och undviker att använda ord som alltid och aldrig, för jag vill faktiskt kunna tacka ja till den där älgsteken, kronhjortsfilén eller ekologiska lammsadeln om jag blir bjuden på den och OM jag känner för det just där och då, men till vardags går jag förbi köttdisken i min vanliga mataffär utan att ens titta längre.
Det är en så stegvis förändring så jag vet inte ens var den började, bara ett den gick och går hand i hand med det ekologiska – och en övertygelse om att mat faktiskt måste få kosta, måste vara bra. Faktum är dessutom att matkassen inte blir så mycket dyrare när man väljer ekologiskt OCH väljer bort köttet.
Kanske, kanske var det äggen som fick min bägare att tippa över.
Jag vet att jag för rätt många år sedan såg en film med Jamie Oliver som separerade nykläckta kycklingar – tuppar gick direkt till gaskammaren medan hönorna fick bli vuxna äggproducenter. Det är en lång, lång väg mellan älgen som morfar sköt i sin egen skog och de här arma, fjäderlösa hönsen.
Beslutet att hädanefter alltid och enbart köpa ekologiska kravmärkta ägg var inte speciellt svårt efter detta: