Friskvård, vetenskap och ridning

Vem vet vad som får just dig att må bra? 

Frågan är förstås retorisk och har som jag ser på saken bara ett svar: Du.

Förbundet Vetenskap och Folkbildning har ifrågasatt vad de kallar subventionering av pseudovetenskapliga metoder genom friskvårdsbidraget. (DN 5/4 2015)

Föreningen ifrågasätter en rad alternativa behandlingsmetoder som friskvårdsbidraget kan användas till – och ställer dessa mot sporter som inte faller inom Skatteverkets ramar för aktiviter som friskvårdsbidraget får användas till, såsom exempelvis ridning. 

Jag vet inte vad Föreningen Vetenskap och Folkbildning vet om ridning – men som livslång hobbyryttare vet jag en hel del. Ridning är en av de i särklass farligaste (och roligaste) sporter man kan ägna sig åt och har näst efter fotboll det högsta antalet olyckor. Ridolyckor har dessutom ofta relativt allvarlig utgång. 

(Min egen har resulterat i en ryggskada som jag aldrig kommer att bli helt fri ifrån. Jag återkommer till det.)

Nu är det naturligtvis inte ridningens lov föreningen vill sjunga i sin artikel, utan användandet av den populära sporten som exempel är bara ett sätt att trumma upp känslor av orättfärdighet hos alla dem som inte får göra avdrag för sina ridlektioner – och allra helst avundsjuka mot dem som får och kan göra avdrag för behandlingar som föreningen anser icke vetenskapligt bevisade, såsom hypnos, rosenterapi, homeopati etc.

Vetenskap och ridning har faktiskt en gemensam nämnare, nämligen framåtrörelse. Utan framåtrörelse ingen ridning, det vet varje ryttare. Och utan framåtrörelse heller ingen vetenskap i utveckling. Dagens alternativa metoder kan mycket väl vara morgondagens vetenskap.

Eller se bara på akupunktur, som länge var en förkastad behandlingsmetod i Sverige. Så till den grad att en tysk läkare sent under förra århundradet, vi talar alltså sent 1900-tal, åtalades för kvacksalveri för att han behandlat sina patienter med nålar. 

Idag är akupunktur en smärtlindringsmetod som används inom svensk sjukvård och svenska sjuksköterskor går snabbkurser i konsten att sätta nålar.

Det kallas utveckling och för detta krävs öppenhet. Att förkasta, förlöjliga, förringa och förbjuda det man inte kan förklara eller förstå är inte bara ett förlegat synsätt, det är dumt och trångsynt och det leder aldrig någonsin framåt.

Vem vet vad som blir nästa vetenskapligt bevisade metod? Detta kanske? http://hpathy.com/scientific-research/database-of-positive-homeopathy-research-studies/ 

Utan öppenhet och framåtdriv och ifrågasättande av dagens etablerade kunskap får vi ingen utveckling.

Att snäva in friskvården så att bara vetenskapligt bevisade metoder – dagens vetenskapligt bevisade metoder – kan ligga till grund för att friskvårdsavdrag vore att omyndigförklara människor, som ju rimligen själva vet bäst vad som får dem att må bra.

(Ett helt annat bekymmer med friskvårdsbidraget, som föreningen inte tar upp, är det djupt ojämlika i bidraget. Kommunalt anställda lärare kan få några hundralappar – medan privatanställda kan ha flera tusenlappar. Högst bidrag har i genomsnitt unga män i storstad på välavlönade jobb – kanske inte riktigt de som bäst behöver bidraget?)

Min egen ridolycka så. Den behandlades enligt skolmedicinen och vetenskap och beprövad erfarenhet är akutläkare och skolläkare – med stark smärtlindring och ingenting mer.

Långt senare sökte jag hjälp på annat håll, av en naprapat, en brittiskt utbildad osteopat (skiljer sig från svenska), en fantastiskt duktig homeopat, en kinesisk sjukgymnast och ett flertal kiropraktorer. 

Jag är av naturen skeptisk. Jag trodde verkligen inte att homeopatiska pulver skulle göra någon skillnad för min rygg. Jag hade kontinuerlig kontakt med min läkare eftersom jag dessutom var gravid. (Det var rädslan för vad en förlossning skulle ställa till med min skadade rygg som drev mig att söka hjälp.)

HAN var öppen till sin läggning och dessutom kunnig och påläst och allt annat än fördömande. För det är jag honom evigt tacksam.

Jag svalde mina pulver och piller – och ryggvärken följde den homeopatiska skolboken till punkt och pricka, och blev värre innan de blev bättre, och till slut försvann! 

En liten del av dessa behandlingar har friskvårdsbidraget bekostat.

Däremot aldrig min ridning. Tillsammans håller de min rygg i schack, hästarna och de ”pseudovetenskapliga” behandlarna.

Jo, en sak till. Ridning är mindfulness i sin yttersta form. Det kräver total härvaro i nuet. Därmed är det den bästa friskvården för just mig. Inget får mig att koppla av så bra som att sitta till häst. Ridsport får gärna ingå i friskvårdsbidraget! Men inte på bekostnad av det som är bäst för just dig.


Lämna ett svar

Stäng meny