Jag är ingen vidare idog kyrkobesökare i vanliga fall. även om jag tycker att minst ett besök såhär i jultid hör till. Men på sistone har det blivit fler, för sångens skull. Vill man sjunga – och det vill både jag och lilla tjejen – så ligger kyrkokörer nära till hands, och aldrig mer så än i Boo där vi hamnade när vi flyttade (tillbaka – jag) till Stockholm.
Så där satt vi då i kyrkbänkarna igår på tredje advent och tittade på Luciatåg och lyssnade på barnkör. Kyrkan är inte så högtravande som när jag var liten, så prästen hade en dialog med barnen om ditt och datt. Mest det vanliga, vem vi väntar på i Advent och så. Men så kom kuggfrågan:
”Gud ville bana väg för Jesus och skickade… ja, vad skickade han? En p…..?”
Tystnad.
Prästen försöker igen: En p….? P…?
Då piper det till i barnkören:
”En PEPPARKAKA!”
En klassiker enades vi om.