Jag vet att jag har Sveriges vanligaste namn. Jag rätt van att befinna mig i samma rum som minst en annan Maria. På gatan där jag växte upp var vi tre. Jag var i mitten, åldermässigt, och blev Mia.
Som vuxen händer det då och då, rätt ofta, att jag skakar hand med en främmande kvinna och vi samtidigt presenterar och säger som i kör: ”Maria”.
Men ändå – i veckan tror jag att jag slog rekord. I ett mötesrum med tolv deltagare var vi nio kvinnor – varav fem hette Maria.
Jag var tvungen att kolla: Vi är över 80 000 kvinnor i Sverige som använder namnet som tilltalsnamn. Och så har några det som efternamn och några män det som förnamn också.
Maria betyder enligt svenskanamn.se ”önskat barn” och ”revolutionär”. Låter rätt bra i mina öron. Men namnet minskar i popularitet.
Enough av värdelöst vetande. Nu ska jag gå på lunch med en gammal vän och kollega – Maria, heter hon förresten. Hon med.