Vi sitter i minibussen på väg tillbaka till Kiruna, tillbaka till civilisationen efter en vecka på hästryggen i fjällen. Mobiltelefonerna som varit behagligt tysta och bortkopplade en flera dagar börja blippa igen när en 3G mast sysn i fjärran.
Vägen mellan Nikkaloukta och Kiruna är ett långt vägbygge, cementtrummor som tjälen trängt upp ur jorden ska komma på plats igen, det guppar och skumpar i bilen.
Någon mil utanför Kiruna ligger asfalten ny och kolsvart, både på snuttar av vägen och på den alldeles nybyggda banan som går parallellt med vägen, åtskild med en högt räcke.
En cykelbana? Här? Jag inser att jag tänkt högt när Kerstin, bofast same skrattar lika rått som hjärtligt.
– Så talar en sörlänning! Det där är en SKOTERled!
Just ja, såklart.
Jag bjuder på den. Underbart med kulturkrockar inom det egna landets gränser, eller hur?