Jag kom just från ett kort möte med en av de mest digitaliserade kvinnor jag känner. Hon lever och andas webb. Ändå var det hon som föreslog att jag skulle göra en print av mejlet hon just skickat och som vi skulle prata om. På papper. För tydlighetens skull, så att vi båda kunde titta samtidigt och diskutera, kanske göra anteckningar i marginalen.
Varför är detta viktigt? Varför skriva om det?
För att det handlar om papper. Ord på papper. Som i tidningar och magasin.
Papperstidningens och bokens död har förutspåtts länge nu – men än lever båda, i någon slags partnerskap med sina nya plastsyskon: e-böckerna, webbsajterna, paddorna och mobilerna.
Allt är inte förnuft här i världen. Tack och lov för det.
En del, rätt mycket, är känsla.
Tänk en sandstrand, en filt, en fikakorg med kaffe och mackor, en lätt bris från havet och baddräkter som hänger och torkar i solen i busken intill. Och så något att läsa.
På mobilskärmen? I Ipaden? Laptopen?
Inte nog med att sandkornen som letar sig in mellan plasthöljet och skärmen förmodligen aldrig letar sig ut igen. Vem kan faktiskt läsa en skärm i solsken? Det blänker och syns inte och handen som försöker skugga skärmen räcker inte på långt när.
Låt mig avslöja: När kvinnan bredvid dig på stranden eller i busskön dyker med huvudet före ner i handväskan är det inte för att hon inte hittar pryttlarna i sin för stora väska – hon försöker bara läsa ett sms på sin smarta telefon! (Hur män, som sällan har handväskor, bär sig åt begriper jag inte.)
Nej, jag tror inte det, va? Digitala skärmar och stranden är ingen vidare kombination.
En bok eller ett bra magasin eller den där delen av tidningen du aldrig hann med till frukost passar bättre, eller hur? Min poäng är symbiosen, att det ena inte utesluter det andra.
För att dra en helt annan kommunikationsparallell: Jag har cykel OCH bil. Jag använder båda. Och ibland åker jag tåg. Eller flyger.
Jag kan ringa, mejla, sms:a , chatta och träffa mina vänner live. Jag gör allt det där. Det händer dessutom att jag skickar brev och kort med snigelpost. (Fast Posten har en tuff resa både bakom sig och framför sig.)
Jag letar recept på nätet – men låter mig inspireras av matmagasin och
kokböcker.
Jag läser nyheter på nätet – men jag njutningsläser böcker, tidningar och magasin i soffan, över en lång frukost, eller i badkaret.
Och jag tror inte för en sekund att jag är unik.
Tidningens symbios med webben har snarare utvecklat våra tryckta tidningar än tagit död på dem. De snabba uppdateringarna av nyheter på nätet, fördjupningarna på pappret, öppningarna för mervärden som rörliga bilder på webben av en printad intervju på pappret och inte minst den snabba dialogen med läsarna – allt tillför.
Det handlar om Förnuft och Känsla. Inte i motsats till vartannat, utan som komplement.
Annat har helt flyttat till nätet – det ska vi inte blunda för. Vem behöver eftertextannonserna i den tryckta tidningen när Blocket finns? Det är förnuftigt. Det går både snabbare och enklare.
Men minns någon videon? Den tog ju heller inte livet av biograferna. För att film på bio är – just det – en helt annan känsla.
Och så är det en annan sak som vi kommunikationsmänniskor gärna glömmer bort: Alla sitter inte merparten av sina arbetsdagar framför en skärm – och alla gillar inte att koppla upp sig så fort de kommer hem från jobbet. Det finns faktiskt de som fortfarande – in this day and age – får alla sina nyheter via gammelmedia.
Jag tror att ryktet om papperstidningens död är betydligt överdrivet. Som alltid handlar det om relevans och innehåll. Hur ska tidningen läsas och av vem? Varför? Vad är tanken? Vem är målgruppen?
Om svaren har mer med känsla än med faktainhämtande och ren information att göra är papper fortfarande rätt kanal.
(Papper kräver inte sommar och sandstrand heller för den delen – ett badkar fyllt med skum, ett tänt ljus eller två och ett glas rött funkar lika bra i kombination med det tryckta mediet. Och lika illa med det digitala.)
Maria Torshall är chef för Tryckta Medier på JG Communication och även en storkonsument av medier i alla upptänkliga former – böcker, tidningar, bloggar, internet, film och radio (fast rätt lite TV – det tar för mycket tid).