…som jag minns med värme och glädje som en vacker, levnadsglad, stark, varm, känslig och rolig människa. Någon som jag känd en gång, kände väl, tillbringade timmar, dagar, veckor, månader och ja, till och med år, tillsammans med har bestämt att h*n inte vill leva längre.
Och det gör mig ont – trots att det var länge sen nu, sen vi sågs och pratade, ännu längre se vi faktiskt kände varandra utan och innan och betydde nåt i varandras liv.
Men vetskapen att h*n valt att inte leva längre gör mig… beklämd, vemodig och ledsen. Vad hände? Vad var så illa att du inte såg nån annan utväg?