Min lilla tjej fyller sju idag.
Och vi hinner inte längre än till första födelsedagskortet innan mina ögon fylls av tårar. Födelsedagar antar en helt annan betydelse när man är mamma (är jag den enda mamma som känner så, kan inte vara?).
Självklart det vanliga – grattis och ett år äldre, kort och presenter, blommor och ljus och (mer eller mindre skön) sång. Hos oss ska det vara bricka med varm choklad med vispgrädde och kanelbullar på sängen. Hunden som normalt är portad från sovrummen får vara med (han hoppar upp och står redo vid första antydan och frukostbricka och Happy Birthday – snacka om Pavlov!).
Men så är det lite min dag också. Precis den här dagen (och 8 juni och 17 september) var stora dagar i MITT liv också, just för att det är ungarnas födelsedagar.
Grattis lilla gumman på sju-årsdagen. Och grattis till mig som blev trebarnsmamma idag för exakt sju år sen.
Undrar om min egen mamma haft samma funderingar på min födelsedag – och nä tanken slog mig inte ens innan jag fick barn… Kallas väl för ”growing up” antar jag…