Dear Diary

Vissa bloggar är bara för mig, som en riktig dagbok, en sån som jag brukade ha i svart i röd rygg från Indiska.
Detta är en sån.
Ont i nacken, stel i ryggen, trött. Somnade på planet hem från Sthlm. Undrar om jag lutade mig pinsamt och sov mot grannens axel? Hope not.
Ska rida ikväll, och klagar lite för N. Varför stannar du inte hemma då, undrar han.
För att jag mår så bra av ridningen.  Jag kan vara trött när jag åker dit. Jag är definitivt trött när jag kommer hem.  Men skönare trött.  Det är närvaron i nuet jag älskar. När du är med hästar, rider, sköter, sadlar så kan du bara göra just det. Annars kan det bli farligt – koncentration här och nu är vad som gäller. Multitasking är helt uteslutet. Och det mår jag sååå bra av.
Kommer till stallet tidigare än vanligt. Lika bra det – hästen har rullat sig ordentligt i den leriga hagen. Hårremmen som ska vara vit är gråsvart och tovig av lera.
Och så – en halvtimme in i borstningen känner jag hur stelheten i axlarna släpper.  Jag vet att ryktning är massage för hästen – men rörelsen är lika mycket massage för mig.
Efter ridpasset – öppna i kort trav utan stigbyglar – är vi ungefär lika trötta , svettiga och flåsiga både hästen och jag.
Fast trött på ett skönt sätt. Träningsvärken som jag vet kommer att sitta i benen imorgon är välkommen.
Ridning är också ett gift.

Lämna ett svar

Stäng meny