Jag har närt en liten skata vid min bröst, bostavligt talat. Njaee, inte skatan, det är bildligt, men resten.
I somras försvann mitt bästa nagellack – ingen stor grej, men jag gillade det, rött och snyggt till nakna solbrända fötter, sådär. Jag letade i badrummet. I sovrummet. I köket. I soffan.
Till sist undrade sex-åringen vad jag letade efter.
Hon försvann in i sitt rum och kom tillbaka med ett finurligt leende på läpparna:
-Jag tycker att du ska leta i den här lådan i köket!
Men… det har jag ju redan gjort.
-Ja, fast inte så bra, tror jag…
Och se, där låg det.
Det är inte första gången. Tim lät henne leka med vigselringen en gång – den hittade vi långt senare i batteriluckan till en docka. Mina glasögon som jag tagit av mig för ett svettigt soffbygge i trädgården hamnade oförklarligt i en liten ask i hennes bokhylla…
Nu är mina nya snygga brillor från Marc Jacobs spårlöst försvunna – igen – sen i söndags kväll. Jag såg senast igenom dem när jag läste Ronja Röverdotter för sex-åringen.
Undrar var jag ska börja leta?