Trött mamma förklarande till annan trött mamma:
”We played musical beds last night…”
Finns inget riktigt lika bra uttryck på svenska… Musical Chairs är Hela havet stormar, ni vet leken där man har en säng mindre än antalet barn och när musiken tystnar ska alla sätta sig – och en blir utan stol.
Musical Beds har andra regler: Alla har sin egen säng, alla somnar i sin egen säng – och sen, frampå småtimmarna börjar nattvandringen.
Hos oss är vi bara två som vandrar/leker:  Lilla tjejen och jag. I helgen gjorde vi just det, hemma hos barnens mormor och morfar där ungarna delar rum och sover på madrasser på golvet (alltid lika kul vid bäddningsdags, alltid lika kaosartat vid sovdags).
Vid tre-blecket vaknar jag, inte så mycket av att hon nu delar säng med mig som av att hon klappar mig på benen med sina tår. I största välmening naturligtvis.
Jag följer mammaråden till hälften och tar henne i handen och leder tillbaka henne till den egna sängen/madrassen – och kryper ner bredvid henne för att hon ska somna. Så dags lyder minsta motståndets lag.
Vaknar en halvtimme (?) senare och går tillbaka till min egen säng, ensam.
Vaknar igen när jag får sällskap igen. Flyr min egen säng för hennes madrass. Sover. 
Vaknar när hon ilsket ruskar mig:
-Mamma, vi kom ju överens om att det var JAG som skulle sova här!