Det fick ni inte se

Igår eftermiddag släpade jag ut en skrikande, gråtande 6-åring från H&M. Det var inte första gången. Förmodligen inte sista heller.
Jeansen, de som skulle ha blivit hennes, fanns bara i en storlek som inom mycket kort skulle ha blivit för tajt. Hon växer, växer lavinartat, det visar om inte annat högen av kläder som funkade bara före sommaren och som nu ska förpassas till vinden – så att köpa tajta jeans går bort, basta. Även om de är de enda som har rosa glttrande stenar på bakfickan.
Jag står i kassan för att be tjejen kolla om samma åtrådda jeans fanns i en storlek större i en annan butik när hon blir otålig.
-Mamma, titta här borta (på hårsnoddar).
-Nej, gummar, jag står ju i kö här!
-Men mamma, får jag gå och titta själv? (Och riskera att riva ner halva butiken – no way.)
-Nej, stanna här hos mig nu så kan vi titta tillsammans sen.
I det ögonblicket blir jag den dummaste mamman i världen – och världen får veta det med all önskvärd tydlighet.
Vi lämnar butiken, och jeansen, och går. Jag med en fast hand kring hennes handled ovanför hennes huvud där hennes arga små tänder inte kommer åt min arm. Det är ingen syn för gudar.
Tio minuter senare har hon hämtat sig och balanserar på räcket på p-platsen. Glad igen. Jag är arg. Jag har lagt en halvtimme på att prova jeans åt henne – och vet att jag nu måste tillbaka och köpa rätt jeans vid ett annat tillfälle. Att helt sonika köpa ett anat par skulle bara ge fler, liknande, bråk på morgonen när de ska på – och vem behöver det? Dessutom: Solen skiner, jag borde ha varit med barnen på stranden istället.
På natten, när jag också har rätat ut mina arga känslor, hör jag bestämda steg mot sovrumsdörren. Hon sliter upp mitt lakan, kryper ner tätt, tätt intill, borrar in ansiktet under min haka, tar en mjukt tag om min arm och viskar:
-Jag håller så löst så att du kan ta bort handen om du inte kan sova när jag håller.
Jag håller tillbaka, klappar hennes rygg och vi somnar om.
Imorgon börjar skolan. Hon börjar skolan, på riktigt. Första klass.
Jag har ingen lust att släppa taget. Om henne. Om sommaren. Om vår tid tillsammans.

Lämna ett svar

Stäng meny