Det är åtta år mellan mina tjejer. Åtta år kan vara en ocean av tid – och gå blixtsnabbt.
Det blir smärstamt tydligt när jag preppar 15-åringen för att flyga ensam till England – parallellt med att 6-åringen får en klassisk Astrid Lindgren-uppfostran med Ronja Rövardotter som gonattsaga:
Jag: Ta inte emot nåt och håll ingens väska, även om de frågar snällt och verkar trevliga
=
Mattis: Akta dig för vildvittror och grådvärgar och Borka-rövare!
Jag: Kolla gaten direkt efter säkerhetskontrollen – och gå direkt dit!
=
Mattis: Akta dig för att gå vilse i skogen!
Jag:  Låt ingen  bjuda dig på nåt att dricka
=
Mattis: Akta dig för att ramla i älven!
Jag:
Köper du en dricka så lämna den inte ur sikte – och har du gjort det så KÖP EN NY! (Annars gör du inget mer!)
=
Akta dig för Helvetesgapet!
Fick just sms. Hon är framme nu. jag kan andas igen. Och 6-åringen sover, nattad av grådvärgar…