Betygen är inte bara satta, de är utdelade, dissekerade, diskuterade över middagsbordet och antingen firade eller dissade.
Ungarnas betyg, alltså. Elevernas. Lärarna får ju inga. Läser detta om förslaget att 11-åringar skulle få betygsätta sina lärare – och detta om hur lärarförbundet ser på saken. Bra poäng om ledarskapet i skolan – för vilka av oss andra, icke-lärare, skulle utsätta oss för betygsättning av barn? Vad – ur sin oändliga livserfarenhet – ska de jämföra med?
Betygen kommer alltid att vara subjektiva. Aldrig att vara 100-%igt rättvisa. Ingen avgångsklass kommer nånsin att nicka instämmande till vartenda betyg för varenda elev.
Tough shit. Livet är inte rättvist.
Kanske lika bra att inse det först som sist?
(Det var därför jag stal den största chokladbiten ur dotterns glass ;))