Lilla tjejen sitter i baksätet och jag kör. Plötslihgt för jag syn på honom – polisen med laserpistolen (eller vad det nu är som de plåtar hastighet med) i hösta högg.
Jag gör som man ju gör: Bromsar, kollar mätaren. Smyger förbi i ögontjänarfart.
Och pratar flr mig själv och lilltjejen:
”Ooops. Bäst vi saktar ner lite. Här står polisen.”
-Men mamma! Kör du för fort?!
Upprördheten är så… uppenbar.
-Jaaaa, det händer väl…
-Men – då måste vi ju ringa polisen!!!
(Eller inte. Men det sista bara tänker jag. I know when I have said enough.)