Jag berömmer mig över att äldsta tjejen inte är det minsta spindelrädd. Tro mig, jag har jobbat på det – så länge jag bodde hemma hos mina föräldrar var det klassikern som gällde: ”Pappa!!! En SPINDEL!!!”
Sååå praktiskt alltså att ha uppfostrat stora tjejen till att vara den som räddar mig nu. (Ja, jag bet ihop hårt och väste mellan tänderna att de inte var ett dugg farliga när hon var mindre).
Nu bor det en spindel i hennes handfat. Han flyttar på sig när hon borstar tänderna – hon sätter på kranen försiktigt och spottar utom räckhåll.
Varför?
-Jag tycker synd om honom. Han (hur spindeln könsbestämdes har vi inte gått in på) har typ ingen annanstans att bo.
-Han heter Uno.