…sen ska gipset av från lilla tjejens ben.
Det är halvt och chockrosa, ett klart uppköp från det lila/svarta och glittriga men hellånga (inte färgen utan storleken då!) – men det är likförbannat ett gips.
Och igår när hon låg febrig i sängen och kräktes kändes det oerhört orättvis. Gipsad OCH feber- och kräksjuk… 🙁  Ingen hit direkt.
Men nu räknar vi ner. På måndag ska det bort.
Och jag inser hur lyckligt lottade vi är – trots tredje benbrottet i familjen på åtta år. En del lever med rullstol jämnt. Ni har min respekt för att ni orkar. Det här ”smakprovet” på ett liv med handikappat barn är trots allt ett övergående tillstånd.
Tack för det.